Aj mitt hjärta

I går fick jag ett inlägg skickat till mig, det var en mamma som förtvivlat skrivit ett inlägg där hon berättar att hennes son blivit så brutalt misshandlad i skolan att de fick åka in till sjukhuset och bli inlagda där.. låt det sjunka in en stund. Jag mår illa, har gått med en klump i magen sen jag läste det. Tänker på hur han mår, hur rädd han måste ha varit och hur ont har har i sin lilla kropp. Hur kan det ha fått hända?

Vad har de här barnen fått för uppfostran? Vart är föräldrarna i detta?! För nej, det är inte skolans jobb att uppfostra barnen till empatiska, omtänksamma och snälla små människor. Inget barn föds elak. Dock så behöver barnen vägledning och uppfostran hemifrån, hur är man en bra vän? Varför får man inte slåss? Listans kan göras lång, pratar ni med era barn hemma? Om hur man är en bra vän? Hur man behandlar andra? Att alla ska få vara med? Att det är fint att våga be om förlåtelse? Att ett Hej och ett leende kan göra någons dag? Att man ska säga ifrån om man ser att någon blir dåligt behandlad? Och NEJ argumentet att ”pojkar är bråkigare” FUNKAR INTE LÄNGRE!!!!! Det gör mig tokig! 🤯🤬🤯
Jag tror verkligen att det är så så så viktigt att ständigt ha en dialog hemma om mobbning, i skolan men och i sociala medier.. och det värsta som finns är föräldrar vars barn som gjort något dumt och som istället för att prata med barnet om att man inte gör så, normaliserar barnets beteende ”nej men Hen skulle aldrig göra så” NEJ men nu har Hen faktiskt gjort detta?! Ta tag i problemet istället? Annars kommer barnet aldrig att lära sig att det hen gjort är fel! Ditt barn är inte felfritt, inte mitt heller. Men det gäller att VI vuxna hjälper dom på traven, hjälper dom att veta vad som är rätt och fel och framförallt hur man är en fin vän. Hur ska det här eländet annars få ett slut?! 💔💔💔💔

Puss Ditte

5 kommentarer om “Aj mitt hjärta

  1. Linda says:

    Tack Ditte! Detta är så viktigt. Vi måste prata med våra barn. Har två killar på 13 och 11 år och en dotter på 5 år. Jag blir galen på argumentet att pojkar är bråkigare. Självklart föds inte barn ”bråkiga”. Vi föräldrar har ett ansvar att göra vårt bästa för att våra barn ska få en bra grund. Dom ska få lära sig vad som är rätt och fel hemifrån.
    När min dotter var 3 år var det en pojke på förskolan som puttat ner henne i en klätterställning och stampade på hennes huvud. Tack och lov gick det bra utöver lite blåmärken men för oss föräldrar var detta så fruktansvärt. Att vårat barn blivit utsatt på den plats vi lämnar henne i tron om att hon är trygg och har det fint. Hon bearbetade detta länge genom att berätta om och om igen att pojken varit dum och gjort illa henne.
    Mammans pojke blev också ledsen över händelsen men det hon sa var ” det måste hänt något innan, han skulle aldrig göra så annars”. Jag vet inte vad en treåring ska kunna gjort för att förtjäna att bli stampad i huvudet.
    Nu blev det ett långt svar på ditt inlägg. Men ville mest bara säga att jag tycker precis som du att vi föräldrar måste våga prata med våra barn! 🙂

  2. Mamma till 3 says:

    På min sons gamla skola fanns det ett våldsamt barn. Slogs ofta och kunde slå andra helt utan orsak. En dag när de gick i 9:an fick min son ett så kraftigt slag över örat. Helt oförberett snett bakifrån. Den som slog ursäktade sig med att han bara fick lust att slå någon. Och de gick inte i samma klass.
    Min son fick sådana komplikationer efter slaget att han kunde ha dött. Vi låg inne på sjukhus ett tag och sedan fick han vara hemma länge då han fick en infektion i huvudet. Och han har men efter detta. Kommer aldrig bli återställd.

    Både han , vi som familj har fortfarande efter 2 år inte repat oss. Jag fick sån fruktansvärt stress av detta att jag klarar knappt vanliga livet längre. Går hos psykolog ofta.

    Behövdes bara ett enda slag…..

    Och min son har inte rört ett hårstrå på den andra pojken

    Jag är så trött på allt våld

  3. Nina says:

    Jag håller med dig om ALLT det du skriver, men det är inte riktigt så enkelt som du skriver.
    Det är absolut föräldrarnas ansvar att fostra sina barn till empatiska individer, men det finns tyvärr alldeles för många trasiga och dysfunktionella familjer där barnen far illa extremt mycket. Där föräldrarna inte har förmågan att fostra sina barn, där barn ser sin mamma utsättas för våld, där incest sker, där det finns alkohol- och drogmissbruk etc. etc.Dessa barn mår så extremt dåligt och får ofta ingen hjälp att hantera sina känslor och låter detta gå ut över andra barn genom att mobbas. Detta är självklart helt oacceptabelt och därför har skolan ett stort ansvar.
    Alla barn skall känna sig trygga i skolan!
    Skolan behöver ha mkt högre personaltäthet med med personal på t.ex. skolgården, i korridorerna, i matsalen etc. De behöver ha fler kuratorer som kan hjälpa till med att fånga upp de elever som mår dåligt, de behöver ha fungerande (och inte bara på pappret) antimobbningsprogram och allra helst mindre klasser så att alla elever blir sedda och uppmärksammade.
    Jag har vollentärarbetat på BRIS under flera år och svarat i deras telefon och fått höra fruktansvärda historier från barn om deras hemsituation men även fruktansvärda historier från barn som blivit mobbade. Samhället, dvs politikerna, måste vakna upp och ta ansvar och prioritera förskola och skola och göra dessa till en trygg plats för alla.
    Jag är förskollärare och hur jag och mina två kollegor skall kunna ha 100% koll på 19 barn vet jag inte.

  4. Celine says:

    Superviktigt ämne verkligen! Skolan har dock ett fostransuppdrag, det väger lika tungt som ämnesundervisningen skulle jag säga. Jag jobbar själv som specialpedagog i grundskolan och att vara i en skolmiljö är ingen lätt sak för många barn. De allra flesta barn vet skillnaden mellan rätt och fel, men de har inte alltid förmågan att se konsekvenser av sitt handlade i rätt tid eller att kunna reglera sina impulser i miljöer som innehåller många sociala kontakter. De allra flesta barn fungerar jättebra hemma med familjen, men skolan innehåller så många fler krav och svåra situationer. Vi som jobbar i skolan gör så mycket mer än bara själva undervisningen, och så måste det vara eftersom undervisning och elevernas mående går hand i hand. Och barns beteende säger oss mycket om hur de mår. Ingen vill egentligen hamna i konflikter, vara klassens bråkstake och syndabock. 💕

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Vi använder oss av cookies för att vår hemsida ska vara så bra som möjligt.