I går satt jag hos nämndemansgården en stund innan mitt möte i Sthlm. Läste broschyrer och pratade lite med dom som jobbar där..
Att våga prata om sånt här öppnar upp till att fler faktiskt vågar ta hjälp.
Till er som själva har alkoholproblem eller har någon närstående som behöver hjälp, det finns hjälp att få.. man kan ringa Nämndemansgården och får då prata med någon som hjälper på en gång.. Det finns även mycket hjälp att få som medberoende där. Vilket är precis lika viktigt att få hjälp med som att den som har problem får hjälp..
Visste ni att en som är tex alkoholberoende ALDRIG kommer att dricka mindre.. utan drickandet stegrar bara och bli mer och mer och mer. Oavsett om personen i fråga slutar dricka under en period. Den dagen hen börjar dricka igen så kommer den dricka ännu mer än tidigare.
Barn som fått växa upp nära alkoholmissbruk/alkoholberoende:
drygt 20 procent av alla barn i Sverige, upp till 430 000 barn, någon gång under uppväxten haft minst en förälder med alkoholproblem. Det är vart femte barn.
• 15 procent av alla barn i Sverige, alltså 320 000, har påverkats negativt i någon utsträckning av att ha vuxit upp med minst en förälder med alkoholproblem.
• 10 procent, 215 000, av alla barn i Sverige uppger att de påverkats mycket negativt av att växa upp i en familj där en förälder/vårdnadshavare har alkoholproblem.
Alltså, AJ mitt hjärta. Så otroligt hemskt 💔
Beroende är en progressiv sjukdom som är dödlig men som går att behandla.
La ut detta på min Instagram i går, just för att jag tycker att det är ett otroligt viktigt ämne att prata om. Att sluta normalisera alkohol! Såklart var det några som tog illa upp och ifrågasatte siffror osv osv:
Har ni någon gång reflekterat över hur låååånga köer det är till Systembolaget under högtidshelger? Stunder man oftast firar med familjen, med barnen… vuxna fulla och barn går inte ihop för mig. Och det borde inte ens få vara så oavsett om man har ett missbruk eller ett beroende att barn ska behöva se sina vuxna fulla/berusade. Hur som helst, det här är ett viktigt och ett känsligt ämne som jag kommer prata mer om här.
Puss Ditte
TACK!
Jag var för bara någon timme sen inne på nämndemansgårdens hemsida och läste på då jag har missbruk i min närhet. Nu när jag surfade in din blogg för första gången på flera veckor så är detta det senaste inlägget. Jag tar det som ett tecken. <3
Det är så sant det du skriver om att alkohol är normaliserat. Jag själv har inte druckit en droppe på snart 15-år, bara för att jag inte vill. Det ger mig inget. Gissa om jag blivit ifrågasatt, folkt trott att jag varit gravid eller nykter alkoholist. Att bara inte vilja dricka alkohol “får” man inte göra i Sverige. Det är emot den heligaste normen av dem alla.
I mitt jobb som skolkurator möter jag alldeles för många barn som lever i missbruk. Tyvärr så leder oftast inte orosanmälan någonstans då det allra mesta inom socialtjänsten är frivilliga insatser som vårdnadshavare får tacka nej till. Svårt att komma åt ett missbruk då…
Ja alldeles för normaliserat. Varför ska jag varje gång behöva förklara varför jag INTE vill ha ett glas vin/öl/cider? Måste man ha en ursäkt för att INTE dricka alkohol? Så bakvänt. Jag dricker väldigt lite alkohol, men tar ett glas ibland. När jag tycker att det passar och är sugen. Oftast är jag sugen på något annat.