Från den dagen jag skaffade Instagram kändes det viktigast för mig att vara autentisk. Att visa alla känslor. Allt som livet innehåller. ville visa att det blir bra även om det inte blir som man tänkt sig. Jag startade mitt konto när Della kom. Jag visste tidigt att jag ville dela med mig utav det livet som blev när man får ett förtidigt fött barn med allt vad det innebar. För att fler skulle känna igen sig, för att fler skulle våga prata om det som inte är normen. För att ta bort stigmat kring ordet Cp, utbilda, visa att livet kan vara fint även om det är tufft. visa & få fler att känna hopp. visa hur det är att leva med assistans i hemmet. att livet inte är över för att man hamnar i den situationen utan snare tvärtom.
Kan blir så otroligt trött och less på ytlig lycklig fasad. Vad skickar man för signaler om livet hela tiden är fantastiskt, om man hela tiden är så lycklig, om allt hela tiden bara är tipptopp & om allt hela tiden går så bra. så ser ingens liv ut. Om man bara väljer att visa hur underbart bra allt är hela tiden så sätter man otroligt höga krav på inte bara sig själv utan också sina följare, ”varför är inte jag så lycklig?” varför ska man trycka in i folks huvuden att de SKA må bra? (det vore fantastiskt om man genom att säga ”må bra nu” fick någon att göra det, men det funkar inte så) Inte en enda människa kan må bra precis varenda sekund, man har skit pissiga dagar, tillåt dig att ha det,det har alla! Oavsett om man visar det eller ej, livet är inte fläckfritt, det är inte förbannat fint hela tiden, vad vore ett liv utan dessa toppar och dalar? Hur ska man kunna uppskatta de riktigt fina stunderna om det inte fanns motgångar på vägen? livet är väldigt skört & det är enligt mig alldeles för kort för att fejka sig igenom det. Man kan bli precis vem man vill bakom en skärm på sociala medier, men varför inte välja att vara sig själv, med alla sina skavanker, dåliga dagar OCH finheter? Man kan ha ett ”feelgood” konto även om man visar sånt som inte alltid är feelgood…
Livet är inte en tävling om vem som är lyckligast, livet handlar inte om att någon ska vinna. Jag hoppas vi alla når dit vi vill oavsett vad det är. autenticitet hörni. Jag tror det är det som får oss att växa tillsammans med andra, det som skapar ett band mellan oss här inne. Det jag ville ha sagt med det här är att det är okej att må skit, att visa sig ledsen, arg och sur är för mig att vara stark.🤍
Puss Ditte
Så himla bra skrivet finaste du❤️precis så är det. Kram
🤍
Tack för att du skriver detta, för att man inte behöver vara perfekt eller leva upp till någon bild av hur “det ska vara”. Det är så lätt att dras med i tänket om att allt bara är bra hela tiden omkring sig, för det är det ju inte. Man får helt orimliga krav på sig själv och tror att många är så lyckliga jämt.. Livet är ju inte så. Det är befriande att våga visa livets alla sidor, både att man själv gör det och andra vågar. Kram
Så himla bra skrivet och så sant!!! ❤️
Så bra inlägg och då sant! Bra att du lyfter detta, har känt/ känner exakt samma, så trött på alla postade inlägg om hur lyckliga och lyckade alla är! ♥️
Igenkänning och Instämmer…Tack Ditte
Omfamnande kramar…i det som är nu..,
NinniLovisa.
Uppskattar dig och din ärlighet jättemycket. Tack🤎 lider själv av ångest och PTSD och är väldigt öppen med det. Tänker ofta att jag vill vara med och bryta skammen och stigmat kring det.
Var på en fest igår där jag hörde någon/några slänga med ordet ”CP” två gånger (att något var sjukt, konstigt). Blev så himla chockad, trodde verkligen inte att snart 30-åringar gör så längre. Ett bevis på att det du/ni gör är så himla himla viktigt.
Hej Ditte!
Jag tänker att det är just kontrasten i ditt konto som skär i ögat på en del. Ni har ett hem härligt toniton, välordnat, utan stök, dyra designprylsr, stor altan, pool och vackra utemöbler. Så mycket mer än de flesta följare har möjlighet till. Då tar en del inte till sig det du skriver om livet med Della, sorg och förtvivlan. Kontrasten
Sorg och kamp för cp – lyxigt boende
Går inte in pga våra fördomar om att sjukdom är lika med misär och fattigdom. Vilket det är för många sjuka utan inkomst.
De flesta uppskattar ju din goda smak och njuter av det vackra och har samtidigt förståelse för att livet också är tungt och grått. Styrka och glädje i er sorg.
Hälsningar från Finland
Kära Ditte, det är just därför jag älskar dina kanaler. Du har dina fötter stadigt på jorden och det märks, genomsyrar allt hela tiden. Har slutat läsa så många andra för att jag inte orkar med den den glättiga vardagspeppen hela tiden. Det är tröttsamt när man, som de flesta, ändå har med- och motgångar i olika perioder. Nej, fram med äkthet, ärlighet och kärlek. ❤️
Ville också skriva en annan sak som jag har funderat på men inte vågat skriva innan. En bekant till mig förlorade ett av sina barn för ganska många år sedan nu. Barnet omkom snabbt och plötsligt utan förvarning och chocken var total. Åren gick, hon inneslöt sig i sig själv och det var svårt för omgivningen att riktigt nå fram. Vändningen kom när hon blev gravid igen, även om familjen egentligen inte hade tänkt sig flera barn.
Hon berättade själv att hon inte ersatte sitt omkomna barn med ett nytt barn, eftersom det givetvis inte går (även om många frågar…?). Men att hon behövde någon att projicera all sin kärlek på, då kärleken i bröstet inte fick plats ihop med sorgen. Tyckte det var så vackert sagt och tror att det ligger mycket i det. Kärleken växer för varje barn och den räcker till för alla, både de som finns med varje dag och de som väntar på andra sidan molnen. Men det är viktigt att hitta ett sätt att hantera kärleken som blev över ihop med sorgen som blev kvar.
Hoppas att ni hittar er väg framåt i det nya land som ni nu har kommit till. Det är inte Italien och inte Holland, men så småningom kommer ni att kunna läsa kartan och kompassen för att veta var ni är och var ni står. Det är jag helt övertygad om. All kärlek!