Ja, den känslan infinner sig ibland.. Det grundar sig nog mycket i att vi faktiskt måste ha hjälp till Della, det är fruktansvärt jobbigt att förlika sig med den tanken och känslan, att inte förmå eller kunna ta hand om sitt eget barn själv. Jag går ofta runt med en underliggande känsla av att jag är en dålig mamma till Della, att jag borde göra så mycket mer, orka så mycket mer, kunna ta bort allt det onda och göra så allt bara blev bra, att jag borde SI eller Så. Och idag har varit en sån dag, när jag inte kan vara nära henne pga utav att jag är sjuk. Då kommer också det dåliga samvetet. Det gör ont i hela kroppen. Jag önskar så att vissa saker vore annorlunda, så som att hon faktiskt inte vore så infektionskänslig. Det skulle underlätta så mycket! Lättare blir det inte heller utav att människor som inte har barn själva och absolut inte ett barn med funktionsvariation ska yttra sig om saker. Om de bara visste vilken inre kamp jag kämpar med varjedag pga utav just det, jag tror att det svåraste uppgiften i livet är att vara mamma, men också den bästa. Svammel svammle, hur som: idag saknar jag henne så himla mycket.. trots att hon är i rummet bredvid. Jag vill att hon ska veta, vilket jag iof tror hon vet och känner, att jag alltid alltid älskar henne så oändligt mycket. ❤️ Är det någon här som läser som också lever med assistans som kan känna igen sig i min känsla? ❤️
Nu fredagsmys med dessa två, sen ska jag sova och försöka bli frisk så snabbt som möjligt så att jag kan pussas med min mellersta prinsessa igen. ❤️
Puss Ditte
Vet precis hur du känner Ditte.
Men våra barn förstår så mycket mer än man tror, de känner av mer än vi förstår. De vet hur stor vår kärlek är, hur oändligt mycket vi älskar dem. Även om vi alltid sitter med en känsla av att inte räcka till, och önskar att vi kunde och orkade så mycket mer, När vi önskar att vi kunde ta bort allt det onda och skydda dem från allt hemskt i världen, så för dem är det mer än tillräckligt med vår kärlek. De vet att vi alltid finns där och gör så gott vi kan och att vi alltid alltid älskar dem oändligt. Även om det är från rummet bredvid. Tyvärr gör det ju iallafall lika ont i mamma hjärtat.
Hej! Jag tänker så här: Om Della inte hade ass skulle du nog inte ha tid/ork att va en bra mamma. Ass är ju Dellas armar och ben, dom är tex “sjukgymnast” och mycket annat som Della behöver hjälp med. Så i mina ögon är det just därför du är en mamma som förmår ta hand om din dotter!
Det är så tråkigt och ledsamt med människor som har noll kunskap och förståelse. Låt dom inte ta din energi (Lättare sagt än gjort) men inte värt att ägna tid åt folk som ändå aldrig kommer förstå vad det innebär!
Krya på dig och hoppas du snarast kan mysa med Della igen.
Kram ?
Du är en av de starkaste personerna jag någonsin läst om och jag har följt dig ett bra tag! Bry dig inte om vad andra säger. Jag förstår att det är jobbigt, känslan av att inte räcka till är något av det mest fruktansvärda man kan känna som mamma, som medmänniska! Men du räcker precis som du är, du är stark och fin människa som fylld av kärlek till dina barn! ❤
Det viktiga är att du vet att du gör allt du kan och att det är Tillräcklugt .ingen kan veta hur du ska göra eller gjort du gör allt med ett varmt hjärta ❤️
Jag tror att jag kan förstå din känsla till en liten liten del. Jag jobbar på en förskola där vi har en liten tjej/kille med speciella behov. Vi har en extra resurs på heltid, men ibland finns ändå känslan av att inte räcka till för både henne/honom och de andra barnen i gruppen! Man vill ge så mycket mer till den här lilla tjejen/killen så att hen får det så bra som möjligt hos oss och får känna sig viktig för den hen är! Men ibland orkar man bara inte/räcker inte till. Då måste man tänka att man gör det allra bästa efter förutsättningarna. Kanske en konstig jämförelse men jag hoppas du förstår hur jag menar. Det måste var tusen gånger värre när det är ens egna barn! Många kramar till dig och din familj!
Du er en helt fantastisk mamma! Takk for at du deler – og sprer glede med flotte bilder?Har selv en herlig gutt som er på avlastning i helgen..vet han har det fint der , Men var jo ikke sånn det skulle bli?Samler energi og koser oss med storebror som også trenger litt egentid. Men mammahjertet lengter og sørger?
Jag ska absolut inte skriva att jag förstår, då jag inte ens har barn. Men jag jobbar som personlig assistent hemma hos en kund som bor hos sin förälder och har assistans 24/7. Det är inte lätt för någon, allra minst föräldern/föräldrarna. Jag hoppas att du innerligt vet att DU gör det som är bäst för ditt barn. Hellre kvalitetstid med en pigg mamma än tid hela tiden med en trött och disträ mamma. Ni verkar vara en väldigt fin och kärleksfull familj och det är det enda man kan önska sig och det enda som betyder något ❤️