Kvällens tanke

Det slog mig, efter att ha pussat Della godnatt och sen nattat Duni i sin säng bredvid min sida utav sängen och nu känna Jullis lilla kropp bredvid mig under täcket att; Herrejösses vad jag hade önskat att Della också kunnat ligga här, nerbäddad i sängen med oss och sova här inne hela natten, utan slangar, andningshjälp, slemmattacker och allt annat fanskap hon måste dras med ?? Min älskade gos! Så förbannat ledsen över sånna saker, saker som för andra är helt banala och kanske självklara. Det knyter sig i magen och tårarna bränner under ögonlocken. Samtidigt som jag försöker trösta mig själv med att jag faktiskt har henne här hos mig, hon ligger bara några meter bort i sin egna säng, nerbädda i sin fina pyjamas och håret flätat i en fin fläta, sovandes sött med ett gosedjur tätt intill. Hon finns. Men ibland saknar jag henne så det gör ont, det värker i hela kroppen så mycket saknar jag henne. Trots att hon är här alldeles nära.. Det är svårt att förklara. Hur som, jag är ändå evigt tacksam för Holland. Det är mitt absoluta favorit ställe, i hela vida världen. Tack för att du finns älskade lilla du. ??❣️❤️ Och tack igen för att du får mig att öppna ögonen och se vad som faktiskt är viktigt i livet. 

Puss Ditte

9 kommentarer om “Kvällens tanke

  1. Madeleine Hardestam says:

    Massa styrka till dig älskade Ditte! Tänk såhär också: Hon lever och bor med den bästa familjen som sprider sån kärlek omkring sig! Ni är så bra som ger henne allt ni kan trots att läget är som det är. Hon ser så lycklig ut på hästen ? Fina lilla Della ❤️

  2. Erika says:

    Åh herre Gud Ditte!!! Tårarna sprutar här efter detta inlägg. Det går verkligen inte att sätta sig in i er vardag. Fina du… Fina ni och fina, fina FINASTE DELLA ????

  3. Erika says:

    Åh herre Gud Ditte!!! Tårarna sprutar här efter detta inlägg. Det går verkligen inte att sätta sig in i er vardag. Fina du… Fina ni och fina, fina FINASTE DELLA ???

  4. Janna says:

    Jag som har helt friska barn och får saknad i kroppen bara av att den äldsta sover i sitt egna rum nu. Jag blir rädd att jag inte hör om han får mardrömmar och blir ledsen. Eller om nåt händer med honom utan att jag märker det. Ändå bara några meters avstånd. Jag kan aldrig sätta mig in i hur ni har det med Della men förstår den där mammakänslan och saknaden! Det ni ändå ger henne är något jag inte ens själv vet hur jag hade orkat med om jag var i den situationen,och ändå är jag ensamstående med tre små killar. Della, Hon är med dig/eri alla lägen och mest av allt så är hon med i all er kärlek varje dag. Det är det viktigaste och det allra bästa. Hon sover där tryggt och vackert just för att ni gör det så himla bra med er dagliga kamp! Kramar o kärlek t dig?

  5. Therese Persson says:

    Fina du, jag har följt dig och din resa under några år och jag vet exakt vad du menar ? Jag gjorde, och gör, samma Hollandsresa som du men mina älskade tjejer är idag 9 & 16 år ❤

  6. Sara says:

    Jag känner igen mig såväl i dina känslor. Har själv 2 barn varav det yngsta (7mån) nyss fått komma hem från sjukhuset för första gången sedan födseln. Jag har aldrig fått ha honom liggande i min säng… det gör så jävla ont. Krypa ner varje natt med storasyster (2år) liggande tätt intill men med lillebror sovandes på sjukhuset, dock från och med nu i sitt rum med en assistent…det går inte att förklara den smärtan?

  7. Mona says:

    Hej.Känner också igen mig i dina tankar .Har en flicka som har diagnosen autism och utvecklingsstörning och har fått ta emot mkt hjälp med korttidsboende osv.Jag försöker ändå alltid tänka att vi har gjort allt gör att vår flicka och övriga familjen ska ha ett bra liv och det har behövts den hjälpen vi fått och är tacksam för det.Ni har gjort det bästa ni kan flör er lilla Della och hon verkar vara omgiven av kärleks fulla människor .Men förstår att det är jobbigt när hon har sådana jobbiga stunder.Tack för en jättefin blogg kram Mona

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Vi använder oss av cookies för att vår hemsida ska vara så bra som möjligt.