Snart har det gått 6 veckor sen hon kom och gjorde våran familj komplett. Duni, hon är verkligen ren och skär lycka. Vi alla är så kära i henne. 6 veckor utav amning, blöjbyten, sömnbrist, öm kropp och oändligt mycket lycka, tacksamhet och kärlek. Trodde inte jag skulle kunna älska en till lika mycket som jag älskar mina andra två prinsessor.. men sekunden jag fick upp henne på mitt bröst fick jag precis samma känsla, ni mammor vet ” jag kan dö för dig ” känslan. Finaste i världen ??❤️. Just nu är det som att man lever i någon form av bubbla, tiden går väldigt fort samtidigt som det känns som att den står stilla, sömnbristen gör att man går runt i ett dimmigt moln mest hela tiden. Trodde ärligt talat inte att jag skulle tycka att det var så jobbigt som jag faktiskt gör.. med Della var vi vakna varannan timme dygnet runt i över 1,5 år. Och sen alla sömnlösa nätter utav oro efter det.. Det har helt klart satt sina spår känner jag nu. Duni är underbart “snäll” och vaknar bara 2 gånger per natt men det är tydligen tillräckligt för att göra mig till en zombie mamma. Har ni några tips på hur man överlever tröttheten? Kom gäääärna med tips!! Ska köpa mig lite d-vitaminer i morgon, måste också lära mig att sova lite på dagen när/om hon sover då. Har dock alltid haft svårt för att sova på dagen, kan inte ??.. då finns det ju så mycket annat man ska göra.
Nej nu ska jag pussa alla mina små godnatt och sen krypa ner i sängen tillsammans med Duni, Truls och en skål popcorn och kolla på Strömstedts och vänta på att min största älskling kommer hem ❤️.
Puss Ditte