Trolle Svanfeldt

Ni är många som är nya här inne.. och det blev många frågor efter mina förlossningsberättelser så jag skriver ett egen inlägg om detta.. Visste ni att vi har en son? Han är så fin.. brunt lockigt hår, stora glittrande valnötsbruna ögon fyllda med bus. Precis som David. Han finns inte här hos oss, han flyttade upp i himlen alldeles förtidigt.. men i år skulle han bli 2 år. Och beskrivningen ovan är ifrån bilder i mitt huvud.. så som jag tror han skulle ha sett ut ❣️
Det gör obeskrivligt ont att förlora ett barn.. tiden läker alla sår säger de. Och jag kan hålla med om det lite grann.. det blir i varjefall lättare med tiden att acceptera.
Innan Duni så var jag gravid, vi gick på massa ultraljud tidigt i graviditeten med tanke på den bakgrund vi haft, även om det som hände Della var en på typ 100 000 så var jag väldigt rädd. Men allt såg jätte bra ut och det fanns ingen anledning till oro. Rutinultraljud i vecka 19.. jag och David var såklart nervösa. Men det kändes bra ändå. Vi hade samma läkare som gjorde ultraljudet som förlöste Della med akut kejsarsnitt, en väldigt bra läkare. Jag bad honom om att inte vara tyst utan prata på och berätta vad han såg.. eftersom det var så det var med Della.. alla var bara helt tysta, ingen sa något till oss. Så det var viktigt för mig den här gången. Han börjar att prata.. men blir sen tyst, jag skojar och säger åt honom att han inte fick vara tyst ju! Han tittar på oss med stora ledsna ögon, och börjar berätta att det nästan inte alls finns något fostervatten.. jag förstår inte innebörden men han förklarar att bebisen i magen bara har en njure och den andra är fylld med cystor.. och verkar inte fungera. Han grät tillsammans med oss.
Vi fick åka hem och komma tillbaka tidigt nästa morgon, magnetröntgen gjordes och det kunde bara ännu mer konstatera att det var så som läkaren sagt. Bebisen höll på att dö i magen och skulle inte överleva mer än någon dag till och absolut inte utanför magen. ?❤️
Vecka 22-23 fick vi en tid hos kvinnokliniken för att föda ut våran bebis.. nu efter Dunis förlossningen så kan jag säga att det var väldigt lika.. smärtan osv var den samma. Men att sen inte få åka hem med sin bebis var fruktansvärt. Det går inte att beskriva och jag önskar verkligen att ingen behövde uppleva det, ändå vet jag att det är ganska vanligt. Så Stor varm kram till er som gått i genom samma tragedi som oss. ❤️❤️❤️❤️
Det var mycket tårar och mycket tankar efteråt.. som fortfarande finns där. Såklart. De försvinner ju inte. Han finns fortfarande med oss i mycket vi gör, varje jul när vi klär granen tex.. då hänger en kula högts uppe i toppen med texten “gullefjun” för det var vad Jouline kallade honom.. vi pratar mkt om honom, som att han finns där och väntar på oss i ett annat liv. ❤️
När vi blev gravida med Duni var vi mest rädda hela tiden.. vi försökte att njuta men det var bland de läskigaste vi gjort. Men jösses så otroligt glad och tacksam jag är över att vi vågade igen. ??❤️ glöm inte, kärleken övervinner även de jobbigaste rädslorna. ❤️
PUSS ❤️

Puss Ditte

22 kommentarer om “Trolle Svanfeldt

  1. Emelie says:

    Du/ ni är så starka! Jag är så glad ni skriver och delar med er av era upplevelser och ert liv.
    Jag har en liten dotter på 2 år, vi vill gärna ha syskon till Elise men ibland blir jag så rädd, rädd för att förlora det man har närmst, rädd för sjukdomar ja rädd för allt. Så läser man hos dig, förstår styrkan du har & det ger hopp. Tack!

  2. Janna says:

    Usch vad ledsen jag blir.:( jag har skrivit till dig förut och återigen får jag den där enorma tacksamheten och ödmjukheten i kroppen som man lätt missar att man har,i allt vardagskaos med tre friska söner.. har följt dig/er rätt långe nu och vet det med sonen sen innan men känslan du beskrev nu var ny och smärtsam men ändå med så mkt kärlek! Önskar en godnatt och en fin vecka. Krya på där hemma. Läste nån var sjuk lite snabbt. Själv sitter jag nu med en febrig liten 3 åring …?

  3. Tess says:

    ❤️❤️❤️ ni är tametusan fantastiska! Vad ni än går igenom så gör ni det med styrka i slutändan och lyckas se något fint ”i slutet”. Så fina föräldrar era fyra barn har, det behövs fler som ni.

  4. Evelina Hellström says:

    Jag har varit med om samma sak. Rutinultraljudet i vecka 19, då rasade min värld. Men jag har precis som er haft turen att få en underbar dotter efter deSom gör de lättare att gå vidare. Kram

  5. Lena says:

    Ni är så kärleksfulla och fantastiska , Starka tillsammans efter allt ni gått igenom. Kram ?

  6. Aline says:

    Först visste jag inte om jag vågade läsa men samtidigt vill jag ju veta. Du verkar så stark och positiv i allt så jag ville veta mer om vad du varit med om. Jag har en fantastiskt fin son på 2,5 år och det skulle ha kommit en lillasyster i november men det blev inte så och jag känner igen mycket i det du skriver. Nu har vi blivit välsignade på nytt och hoppas på att få träffa en levande bebis i maj. Blir inspirerad av din och er styrka!

  7. M says:

    Ni är så starka! Har varit med om ett missfall själv också, men det var väldigt tidigt så fick göra en medicinsk abort. Det är nu exakt ett år sen och det gör fortfarande lika ont i hjärtat. ? Även om jag kanske inte var redo för att bli mamma då ännu så känns det som en stor förlust. Och nu finns förstås rädslan om jag nånsin ska kunna bli gravid igen ….

  8. M says:

    Ni är så starka! Har varit med om ett missfall själv också, men det var väldigt tidigt så fick göra en medicinsk abort. Det är nu exakt ett år sen och det gör fortfarande lika ont i hjärtat. ? Även om jag kanske inte var redo för att bli mamma då ännu så känns det som en stor förlust. Och nu finns förstås rädslan om jag nånsin ska kunna bli nöjdgravid igen ….

  9. Ida says:

    Vi förlorade vår dotter i v.36 nu i november. Det finns inte ord för hur orättvist och tungt livet känns efter att man förlorat sitt barn.
    Jag är livrädd för att bli gravid igen samtidigt som jag inget hellre vill.
    Därför är det så skönt att läsa om att det finns andra som vågade igen och det har gått bra! Det ger mig styrka. Du ger mig styrka i att du delar med dig av detta och av ditt liv annars också ♥️♥️

  10. Sara says:

    Jag är så ledsen över att ni hela tiden tvingas vara så förbannat starka❤️ Vi har också en änglatjej, allt såg fint ut på vårt rul men från ingenstans i vecka 23 gick vattnet och förlossningen gick inte att stoppa. Hon klarade sig inte utanför magen trots att hon levt och varit frisk bara några timmar tidigare. Så jävla fel. Hatar min kropp för det än idag. Den skulle ju skydda henne… efter det har vi haft glädjen att få två tjejer till. Det är vi så tacksamma över men vi vet också hur fruktansvärt skört livet är. Du är en helt otrolig förebild ska du veta. Sätter som du skriver om era barn är så kärleksfullt och stoltheten lyser igenom som bara den. Otroligt fint att få ta del av glimtar i er vardag! Tack för det!
    Instagram: sarascupoftea

  11. Emelie Babunovic says:

    Jag har varit med om samma sak! Vårt första barn. Hjärtat hade stannat och barnet hade slutat växa. 19år gammal vägrade jag att föda henne/honom och krävde en stor skrapning trots risken att förstöra livmodern ich därmed ha svårare att få barn… så var inte fallet. 3 veckor efter var jag gravid med bpr äldsta dotter.
    All kärlek till er!
    Kram

  12. My says:

    Åh vad livet kan vara orättvist och GRYMT. <3 Hur mycket tråkigheter ska vissa behöva gå igenom 🙁
    Ni verkar vara så starka och en så fin och sammansvettsad familj!
    Stor kram <3

  13. Johanna S says:

    Så fint att få läsa om er lille gullefjun. ?
    Jag hittade till din blogg av en slump och det som fick mig att börja läsa var just att även du har förlorat ett barn. Vår dotter dog under graviditeten för 3,5år sedan, det går inte en dag utan att jag tänker på henne med både sorg, saknad och kärlek. Hon finns alltid med mig.

  14. Marika says:

    Ditte!
    Din blogg är den enda jag läser och du berör med dina inlägg. Beundrar din styrka och ditt mod! Ville bara säga det. Kramar

  15. Marita says:

    Takk for alt du deler om dine oppturer og nedturer..og en stor klem fra en englemamma til en annen ? Vi mistet en frisk, fin gutt i uke 23 for snart 6 år siden. Det var en infeksjon i livmoren, og det var dessverre ingenting å gjøre. Akkurat et år etter vi mistet vår Lillemann kom Olai til verden og femten måneder senere lillebror Peder. Nå er de 3år og snart 5år, og det går ikke en dag uten at jeg tenker på hvor heldige vi var som fikk bli foreldre til to herlige mennesker så kort tid etter vårt store tap ❤️ Vil gjerne få tipse deg om en sang jeg har hørt mye på. Det er Maria Menas “I’m only human”. Hun skrev den til en venninne som mistet sitt barn, og den har tatt meg gjennom mange tunge stunder ? Sender dere en stor klem fra et lite sted i Norge ?

  16. Marita Jansen says:

    Takk for alt du deler om dine oppturer og nedturer..og en stor klem fra en englemamma til en annen ? Vi mistet en frisk, fin gutt i uke 23 for snart 6 år siden. Det var en infeksjon i livmoren, og det var dessverre ingenting å gjøre. Akkurat et år etter vi mistet vår Lillemann kom Olai til verden og femten måneder senere lillebror Peder. Nå er de 3år og snart 5år, og det går ikke en dag uten at jeg tenker på hvor heldige vi var som fikk bli foreldre til to herlige mennesker så kort tid etter vårt store tap ❤️ Vil gjerne få tipse deg om en sang jeg har hørt mye på. Det er Maria Menas “I’m only human”. Hun skrev den til en venninne som mistet sitt barn, og den har tatt meg gjennom mange tunge stunder ? Sender dere en stor klem fra et lite sted i Norge ?

  17. Marita J says:

    Takk for alt du deler om dine oppturer og nedturer..og en stor klem fra en englemamma til en annen ? Vi mistet en frisk, fin gutt i uke 23 for snart 6 år siden. Det var en infeksjon i livmoren, og det var dessverre ingenting å gjøre. Akkurat et år etter vi mistet vår Lillemann kom Olai til verden og femten måneder senere lillebror Peder. Nå er de 3år og snart 5år, og det går ikke en dag uten at jeg tenker på hvor heldige vi var som fikk bli foreldre til to herlige mennesker så kort tid etter vårt store tap ❤️ Vil gjerne få tipse deg om en sang jeg har hørt mye på. Det er Maria Menas “I’m only human”. Hun skrev den til en venninne som mistet sitt barn, og den har tatt meg gjennom mange tunge stunder ? Sender dere en stor klem fra et lite sted i Norge ?

  18. Cissi änglamamma och mamma says:

    Jag har gått igenom något liknande, men våran Penny förlorade vi efter vecka 41. I magen.
    Jag tycker det är otroligt bra av dig att skriva om detta, för att jag vill att fler får veta. Att det är inte ”bara” att skaffa barn. Jag använder min blogg för att berätta och jag vill inget annat än att andra ska kunna få känna en gnutta hopp igen.
    När vi förlorade våran Penny så letade jag som en galning över internet, för jag ville veta Om det fanns fler där ute som gått igenom samma sak, någonstans jag kunde känna igen mig. För det var de enda jag ville då, hitta någon som kunde bekräfta, att mina känslor var okej.
    Tack för att du tar upp detta Ditte❤️. Det är alltid din blogg jag läser när jag behöver styrka och inspiration här i livet❣️. Tack för det?

  19. Erika says:

    Ni är fantastiska Ditte. På alla sätt. ? Förstår känslan och känner att jag idag är tacksam att vi försökte igen. Två gånger dessutom. Hur orolig ännu en gravditet än är så har längtan efter liv varit starkare än rädslan för döden. ❤️

  20. Cornelia says:

    Så fint skrivit!❤ har också en liten lillebror i himlen, Alla kontroller såg bra ut fram till vecka 32. Vi blev igångsatta i vecka 39 och lillebror fanns hos oss i 4 månader innan han lämnade oss i november förra året. Vi hann ju “bara” vara oroliga i 8 veckor och det var fruktansvärt tufft. Kan bara föreställa mig hur tufft det varit för er….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Vi använder oss av cookies för att vår hemsida ska vara så bra som möjligt.